Han tar fram bättre diagnostik vid prostatacancer

Varje år får 10 000 svenska män diagnosen prostatacancer. Henrik Grönberg har utvecklat mer träffsäker diagnostik och ska nu även testa ett helt nytt sätt att mäta läkemedels effektivitet vid spridd cancer.

– Jag började som läkare arbeta med cancerpatienter under min allmäntjänstgöring och tyckte det var spännande, eftersom man kunde göra mycket för varje patient. Det är 30 år sedan och jag har aldrig ångrat mig, säger Henrik Grönberg, professor i cancerepidemiologi vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, vid Karolinska institutet i Solna.

Jag började som läkare arbeta med cancerpatienter under min allmäntjänstgöring och tyckte det var spännande, eftersom man kunde göra mycket för varje patient

På den tiden fanns ingen aktiv behandling, utan läkarna fick vänta till dess cancern hade spritt sig och först då sattes hormonbehandling in. Prostataspecifikt antigen, PSA, i blodprov var något som forskare hade upptäckt bara några år tidigare och provet togs inte rutinmässigt. Henrik Grönberg berättar att han halkade in på forskningsspåret lite av en slump, men ägnade sedan sitt avhandlingsarbete åt prostatacancer. Ett halvår innan disputationen damp det ner ett brev från en amerikansk forskare som hade läst hans studier och ville bjuda in honom att jobba till sitt universitet.

– Men vi hade tre små barn så jag sa till min fru att det nog inte var aktuellt, men hon tyckte det lät jättekul. På den tiden var jag naiv och insåg först inte att professor William Isaacs, som bjöd in mig, var en världsledande cancerforskare och att Johns Hopkins var USAs bästa sjukhus…

 

Test ger bättre diagnostik

Projektet The Individualized Prostate Cancer Diagnosis Pipeline är fokuserat på diagnostik och består av tre delar. I den första delen har Henrik Grönberg tillsammans med sina medarbetare tagit fram ett test som kombinerar blodprov och avbildning med magnetkamera. På så vis går det på ett mycket mer korrekt vis än med sedvanligt PSA-test att gradera vem som kan behöva ta ett vävnadsprov, med målet att minska onödiga biopsier. Testet utvecklades inom den så kallade STHLM3 studien och används i dag på Sankt Görans sjukhus i Stockholm, där Henrik Grönberg är chef för Prostatacentrum. Metoden är utvärderad i en rad kliniska studier under åren 2012-15, där sammanlagt 58000 män ingått. STHLM3-testet fångar bättre upp vilka patienter som behöver biopsier.

Vi uppskattar dessutom att vi hittar mellan 90-95 procent av alla cancrar som behöver behandling

– Av de män som vi vid Sankt Göran tar biopsier på, visar sig 60 procent också ha cancer som behöver behandling. Det kan jämföras med 20-25 procent i resten av Stockholm, säger han. Vi uppskattar dessutom att vi hittar mellan 90-95 procent av alla cancrar som behöver behandling, säger han.

Enligt Henrik Grönberg finns planer på att den så kallade St:Görans-modellen ska införas i hela Stockholms läns landsting under 2020, om politikerna fattar beslut.

 

AI kan avgöra cancergrad

Ett annat diagnostikprojekt har också skapats utifrån de vävnadsprover som samlades in under STHLM3-tiden. Av dessa har forskarna tagit fram tunna vävnadssnitt, färgat dessa och sedan skannat dem, och på så vis byggt upp en diger bildbank. Dessa bilder har sedan analyserats med hjälp av speciellt framtagen artificiell intelligens, AI som därefter fått jämföra sina färdigheter med 23 världsledande patologer, där AI i dag slår sju av dem. Och Henrik Grönberg är entusiastisk.

Vi har löst problemet! Vi har lyckats ta fram ett verktyg som hittar cancer, som kan gradera den korrekt och som kan sortera bort prover som inte uppvisar cancer – allt på 30 sekunder

– Vi har löst problemet! Vi har lyckats ta fram ett verktyg som hittar cancer, som kan gradera den korrekt och som kan sortera bort prover som inte uppvisar cancer – allt på 30 sekunder. Detta projekt var inte med i vår ansökan till Familjen Erling-Perssons stiftelse, men det kom till stånd delvis tack vare anslaget, säger han och fortsätter:

– Det vi kan se är att vi med hjälp av AI hittar all cancer, så träffsäkerheten är 100 procent. Och vi kan sortera bort 85-90 procent av de prover som inte uppvisar tecken på cancer. Vi har patenterat mjukvaran och det kommer att finnas en produkt på marknaden inom ett år.

En fördel, förutom att ge beslutsstöd åt patologer, är att det går att komma undan subjektiva bedömningar av hur allvarlig en viss cancer är. Det ger i sin tur större jämlikhet när det gäller vilken typ av behandling som ska sättas in.

 

Tumörmarkörer fångas i blodprov

Ett tredje forskningsspår har varit att utveckla prostatacancerspecifika markörer i så kallade vätskebiopsier, alltså i blodprov. Det man här vill mäta i blodet är cirkulerande DNA som härstammar från tumören, och som kan ge en fingervisning om vilken genetisk profil patientens tumörceller har. I projektet har forskarna tagit fram en panel av markörer som går att testa och de kan fånga upp tumör-DNA i omkring 95 procent av blodproven.

Om vi vet vilket slags markörer en viss patients tumör har, kan vi också undvika läkemedel som inte fungerar

– Det är jätteviktigt, eftersom vi onkologer annars får gissa vilken behandling som ska sättas in, som om vi ska ge cellgifter eller hormonbehandling. Om vi vet vilket slags markörer en viss patients tumör har, kan vi också undvika läkemedel som inte fungerar och spara både tid och pengar, säger han.

I en studie som publicerades i mars i JAMA Oncology kunde de visa att förekomst av vissa tumörmarkörer kunde kopplas till att ett visst cellgift var overksamt, så då kan dessa patienter slippa den – för dem – overksamma behandlingen.

 

Ny och kreativ studie-design

Nu pågår en utbyggd studie för att hos män med spridd prostatacancer testa om det kan gå att bättre rikta behandlingen, med avseende på deltagarnas unika tumörprofiler. Man använder en så kallad adaptiv design, som enligt Henrik Grönberg är ett unikt upplägg inom cancerforskningen.

– Vi testar fem olika läkemedel parallellt och utvärderar efter 50 patienter. Om vi då ser att en person med en viss slags tumör reagerar bra på ett läkemedel, så kommer andra patienter med samma markörer att även de få testa det läkemedlet – den adaptiva aspekten är att systemet lär sig allteftersom, säger han.

Min drivkraft som forskare är att ta fram verktyg som ska komma mina patienter till del, så patientnytta är A och O

Det går också att lägga till nya läkemedel i den mån sådana godkänns under studiens gång.

– De onkologer vi pratat med tycker det är spännande och det är ett extremt kreativt sätt att göra läkemedelsstudier, säger Henrik Grönberg.

Studien, som kallas ProBio, pågår i Sverige och Belgien, och även i Norge och Danmark har onkologer visat intresse. Studien har ingen tydlig slutpunkt, men inom två år tror Henrik Grönberg att det kommer att finnas resultat som går att publicera. Detta projekt stöds förutom av Familjen Erling-Perssons stiftelse, även av Vetenskapsrådet. Enligt Henrik Grönberg har stiftelsens stöd haft stor betydelse för att han har kunnat skapa bättre förutsättningar för patienter med prostatacancer.

– Min drivkraft som forskare är att ta fram verktyg som ska komma mina patienter till del, så patientnytta är A och O. Om de framsteg och innovationer vi utvecklar inte kommer patienterna till gagn, då har jag misslyckats, säger han.

AV LOTTA FREDHOLM

FOTO: STEFAN ZIMMERMAN

 

Henrik Grönberg OM multiprofessionella samarbeten

”Jag skulle säga att de är extremt positivt! Det är så alla våra projekt ser ut, med en kombination av olika kompetenser. I exempelvis ProBio-projektet samarbetar statistiker, bioinformatiker, kliniker, labfolk och genetiker. Det är en otrolig blandning av kompetenser. Det är också viktigt att som i min grupp ha medarbetare från olika länder i gruppen. Det ger influenser utifrån och en forskningsmiljö som är blandad täcker fler dimensioner och blir mer framgångsrik.

 

OM Henrik Grönberg

Henrik Grönberg Foto: Stefan Zimmerman

Ålder: 57 år

Bor: I lägenhet i Stockholm, samt skärgårdshemman på Väddö.

Familj: Hustru och tre barn, samt två barnbarn.

Utbildning: Läkarexamen vid Umeå universitet 1987, specialist i onkologi 1994. Disputerade 1995 på en avhandling om prostatacancerepidemiologi. Efter postdoktorala studier vid Johns Hopkins i Baltimore återvände han till Umeå där han sedan blev professor i onkologi 2002.

Gör: Sedan 2005 professor i cancerepidemiologi vid Karolinska institutet, och från 2017 kliniskt verksam som onkolog vid Sankt Görans sjukhus i Stockholm, där han nu är chef för Prostatacentrum.

Fritid: Golf och tog jägarexamen för ett år sedan, ”så i år ska jag på min första älgjakt”.

Okänd talang: Amatörbotanist. ”Förra årets extrema värme satte igång växtprocessen och gör att vi nu i år sett mer av exempelvis aspfrön, men även en ovanligt riklig blomning generellt och det dyker dessutom upp växter som inte har blommat på decennier”.

Till fler artiklar